mirafiol.blogg.se

Död, jojk och längtan efter Norrland.

Kategori: Allmänt

Där rök en till och min morfar dog i natt.
Det första jag läser när jag vaknar är smset ifrån mamma. Jag trodde att han skulle leva minst tio år till, men när han fick ännu en stroke för 26 dagar sedan så blev det som väntat. Men jag kan ändå inte undgå känslan av obekvämhet. Känlsan är betydligt skönare än känslan av oro, väntandes på döden, på att det värsta ska hända. Nu är han död bara död, inte sjuk så allt jag kan göra är att sörja, inte oroa mig längre.

Döden visar sig så extremt och jag får flimmer av en känsla som jag tidigare aldrig kännt, förens då Niklas dog i våras. Ett ihåligt svart maskhål som tar mig runt jorden och universum i ett enda svep. En smäll i huvudet och plötsligt yrar jag omkring rummet, gråtandes med smörkniven i ena handen.
Det värsta av allt är att jag inte kan känna hans närvaro alls! Inte en smäck! Niklas känner jag jättemycket (och speciellt idag) men inte morfars, som om han är någon helt annanstans i en annan himmel, ett annat universum.

Det första som kom till min tanke var "Jaha, hur ska jag formulera detta på franska? Hur ska jag böja verbet (är det ens ett verb?) så att han inte dör, dödades eller ska dö? Utan bara dog." Absurt, det är vad det är. Lyssnar på jojk och vill upp till norrland NU. Försöker handskas med hur ofattbart det är att jag är här och min familj är där. Begravningsbyrån i Sollefteå har fullt upp med familjen Nymans detta år och jag sitter här på min pinne i ett klassrum och pratar om adjektiv.
Mycket rör sig i familjen och det är kanske dags nu att börja fundera. Vad är det som är viktigt? Vad mår jag bra av? Vad vill jag påverka? Ändra?
- Är jag nöjd med tillvaron? -
 
Jag lyssnar på jojk och idag är mina tankar riktade extra mycket till mina förfäder. Riktiga kämpare, hjältar! Men nu är det dags för förändring och jag tar tag i repet, öppnar en ny dörr, försöker gå emot strömmen av samma nertrampade väg som många andra gått.
Kära, kära familj, kära anda som vandrat på vår jord. Jag lovar att försöka göra det lättare, lite lättare och mycket gladare. Att känna sig tacksam för att leva och vara glad varje dag man vaknar upp och har en fungerande kropp. Ett par ögon och en röst som kan bli hörd. Känslan av att röra en annan person och känslan av att vara älskad, allra mest att kunna älska.


 
De här små bilderna bär jag hela tiden med mig, så att de är alltid är nära.
Till vänster är min farfar som dog på 80talet, han blev stångad av en tjur i bröstet (!) absurt men sant.
Till höger är min morfar, som somnade in i natt lugnt och stilla. Bredvid honom satt min andra morbror och om jag känner Niklas rätt, så var han nog också där.

Jag har bara svårt att förstå - eftersom jag är här. Men tiden läker inga sår, man lär sig bara att handskas med dom bättre. Godnatt.
 
 

Allt möjligt och sex

Kategori: Allmänt

 
På senaste har jag haft en känsla av värme och tystnad i kroppen. Jag älskar karaktärerna i mitt manus och jag tror jag actually har hittat ett sätt att rensa min energi på. Dela upp mina olika jag i olika karaktärer är nog det bästa jag har kommit på. Så självklart, det har funnits framför näsan på mig hela tiden.

I Nice är det härligt igen. Min snygga, annolunda roomie är schysst och vi klickar ändå när jag drar på den normala masken. Svårt dock vid stunder där jag bara vill lyssna på musik och skriva. Äter chocklad som om jag var i Belgien och lyssnar på svensk musik med svensk text. Sverige, Sverige älskade land och saknar kylan, men Frankrike är också mitt land och hem, precis som Peru också är hemma.

Jag funderar mycket på sex och vad som anses "sexigt". Varför jag tänker mycket på sex är nog därför att jag nog kommit till den punkten i mitt processande. Nu när jag processat bort mycket av min ångest och lärt mig (nästan) hantera skammen och skulden, så är jag nu framme vid sex. Jag känner att mitt liv kretsar så jävla mycket kring sex och det är kanske därför jag skriver om sex hela tiden. Läser om folks olika upplevelser på flashback och deras tankar kring sex - så intressant!
Mitt manus handlar (självfallet) om sexualitet och identitet och hur sammankopplat det är some how. Sex och identitet, sex och kärlek, sex för njutning eller sex för makt. Kanske sex för att göra rätt för sig eller sex för att man känner sig skyldig. Sex säljer.

Ibland är det kanske svårt att känna sig "sexig" så här är några saker som får just mig att känna mig attraktiv:
1) Nagellack på tånaglar och vanliga naglar.
2) Nytvättat hår
3) Långt hår - mitt eget. Fast helst önskar jag att det var svart igen. Håll dig i skinnet Mira!!
4) När jag sagt något jävligt intelligent
5) När jag sagt något jävligt roligt
6) Korta kjolar, helst min vinröda manchesterkjol.
7) När jag serverat en bra middag - när jag jobbade inom restaurang.
8) När jag vaknar upp naken i en mjuk säng med vita lakan och sträcker på mig.
9) När jag försöker dansa som min vän Frida fast jag vet att jag egentlingen inte kan men påminns om att hon skulle sagt "Men det är bara att shakea!"
10) När jag plötsligt kommer på mig själv att jag ler. Att jag inte märkte det innan att jag var glad för att det är så naturligt.
11) När jag känner mig glad över att just jag är jag.

Listan med saker som får mig att känna mig oattraktiv är dock längre med massa inre aspekter. Trots det är några triviala ting;
Myggbett, sårskorpor, blåmärken, när jag sjunger falskt, när jag gör någonting som jag egentligen inte vill, när jag känner mig arg, när jag röker eller är för full... när jag sovit för lite, när jag slutar lyssna när någon pratar till mig, när jag inte förstår någonting = när jag känner mig korkad usch, det är typ en av de värsta känslorna på riktigt.

Nä, jag har bestämt mig för att leva i celibat ett tag. Alltså, ifrån allt till och med kyssar. Läsa om sex på flashback och skriva ut laddade känslor i manuset istället. Nästan som att leka Bo Hansson och stänga in mig i en lägenhet och ta LSD i två månader och skriva "Sagan om Ringen". Nä life is good och jag känner kärlek närma sig och jag är superexcited och jag längtar!!!
 
 


Nu är det inte lika varmt och soligt längre. Men fortfarande bedårande vackert.




Julia och jag hehe.
 
 

Avundsjuka och Enjoy the silence.

Kategori: Allmänt

Idag är det avundsjukans dag. Åtminstonde ikväll. Jag har fått en ny roomie, bara för några dagar. Här är mitt andra sign att jag ska upp till Alperna; hon har fått jobb som servitris där. Lyckligtvis inte Mont Blanc för då skulle jag gått i taket om en till skulle dit. Hon kan prata bättre franska än jag, absolut. Idag kan jag inte ens svara på frågan "Vad har du gjort i helgen?" - "Öh... jag var ute". Sedan ger läraren mig den mest bizarra blicken av att jag skrev i passé composé och inte imperfekt. "Anna Maria..." och borrade in sina ögon i mig och skakade på huvudet. Jag känner FFFF = FY FAN FÖR FRANSKA.
 
Denna Alp-tjej är tvärt emot mig. Precis som syrran, precis som nästan alla här är. Jag la mig i badet än en gång och stirrade. Stirrade tills vattnet var alldeles kallt och skummet försvunnit för länge sedan. Hon hade redan ockuperat hela badrummet med alla sina produkter och olika schampoon för olika tillfällen. Jag tittade på mitt billiga 1,50 euros schampoo och jag observerade att mitt smink, i jämförelse med hennes, såg ut som att det var en elvaårings som nyss fått sin första ögonskugga. Min rosa deoderat (för att jag tycker om rosa) med hennes ultra-special svarta sexiga deo. Hennes andra svarta sexiga märkesperfym mot mina egna tar-vad-jag-har i olika färger såsom grönt, blått och återigen rosa. Hon är vältränad och har varit cheerleader back in the US. Så där kom kroppskomplexet också. Listan är lång.
 
Avundsjuk, ja det är vad jag är. Fast jag egentligen inte vet varför alls. Mamma skulle sagt "Men varför tror du att hon behöver alla de där sakerna? Tror du inte att hon är rädd inombords?" Jo, men säkert! Men jag är inte hon, jag är jag och jag är också rädd. Jag kan säga hur jävla skräckslagen jag kan vara. Och allting går för fort, tiden går för fort. Springer iväg och jag hinner knappt ens registrera allt. Rumskompisen gick sedan iväg med alla sina vänner här och jag satt kvar i badkaret. Blöt och stum. Hur kan det vara så lätt för vissa, prata med andra och KUNNA FRANSKA DIREKT? HUR ÄR DET ENS MÖJLIGT?

Nä, jag ska "fortsätta simma", "bara få vara mig själv" och "all i ever needed is here in my arms" osv osv osv.
Därför länkar jag denna "best live version".




Så många gånger som jag smygit upp på natten för att sätta mig framför tv'n (för jag hade ingen egen dator på den tiden) för att sätta på Touring the Angel- DVDn och hulka tyst så att inte mamma vaknade. Jag lovar att min roomie-cheerleader aldrig gjort det förut. Hehe... Mår bättre nu.