mirafiol.blogg.se

Bara få va mig själv

Kategori: Allmänt

På en millisekund kan allting förändras, speciellt om man heter Mira. Ifrån outhärdlig trötthet till tidlös eufori, nervositet och spänning. Jag handskas med avundsjuka män men jag själv känner mig frisk, kry och underbar. Jag finner mig själv liggandes på en säng på något hostel läsandes ett random uppslag av Sartre. Något reggae-band spelas på hög volym och jag känner mig nöjd. Jag förundras hur livet ibland väljer att leka med mina känslor på sådana extrema nivåer att jag själv blir överraskad var dag jag vaknar upp. "Jag undrar hur denna dag blir." Som om jag inte redan var en sådan person vars känsloregister står mellan noll till hundratio procent. Nä, life is good och jag ler och känner mig otålig och ängslig på en och samma gång.
Min novell blir bara längre och längre och bättre och bättre.
Samtidigt som städerskan "råkar" kasta bort min little black book with my poems in. (Ja jag är 22 och har fortfarande en sådan) och jag funderar över metaforen för det kan vara? "Släpp allt och vänd blad" men är det inte det jag har gjort? Släppt allt och lämnat min älskade lilla moder i ensamma Stockholm, nu när inte morbror Niklas längre finns där för att umgås med henne.

- Oj, jag fick lov att stanna upp nyss när jag skrev för att plötsligt hetsgrina över faktumet. Ledsen kommer jag nog alltid vara över att han är borta och det enda sättet att processa för mig är att anamma känslan.
Jag får även andra att gråta här på grund av mina klumpig ord och att igenkänningsfaktorn är hög.
Jag längtar tillbaka till Stockholm nu mer än någonsin och om två dagar åker jag med flyget till Sverige. J'adore!!!






Älska era mödrar så mycket ni kan, dom är det bästa som finns!!!




Jag köpte en klänning och en tröja och kände mig jävligt nöjd.




Jag satt på en bänk i en vattenpark.


 
Såhär glad blev jag att Jasper tog med Vicks Blue Double Action till mig ifrån Sverige. 
 
 

Allting är status quo

Kategori: Allmänt

Idag är jag bakis, igen. Igår satt vi på stranden och drack öl och jäger och sedan vet jag inte mer. Jag blev sådär otroligt full att jag inte kan kontrollera mina fingrar och försöker ringa, ringa någon så jag ringde servitören och åmade mig. Varför ska man göra så? Varför inte bara hålla sig på banan och varför, i hela fridens dagar varför ska man dricka sprit? Nä, nu får jag faktiskt sluta vara kung i baren och ta det lugnt för en gångs skull i livet. Hålla mig i skinnet och inte strula så mycket. Men skolan går ju faktiskt bra och jag har 95% närvaro vilket jag aldrig någonsin haft under min skolgång, med B+ och "très bon" betygsätter läraren mig och jag är nöjd och stolt sammanfattningsvis.
Jag kan väl kanske gå ut en gång och snälla, snälla, snälla låta mig få stå på mina ben och inte vricka foten, inte dimpa knäna ner i trottoarkanten eller bli tvångshånglad av någon pushig fransos. Jag är fortfarande så ovan vid fransmännens sätt att beröva mig på min frihet och deras överdrivet skarka självkänsla. Jag dissar.

Jag skriver så fingrarna krampar på min novell, min självbiografiska novell om Stockholmskänslor och händelserika kvällar. Jag längtar inte tillbaka men jag får sådan trånande känsla av nostalgi att jag är tvungen att anteckna. Jag finner människor svårfångade och förvirrande men jag antar att det bara är speglingar av ouppklarade känslor hos mig själv. Ja vem vet i framtiden kanske något annat är superviktigt för mig och i drömmarnas värld kan jag låta mig föras bort av idéer om förtrollande stämningar. Chockad blir jag nästan aldrig längre och jag använder Olle Ljungströms ord "om det är något som känns så vill jag ha mer" alldeles för ofta. Jag instämmer med hela min kropp och själ. Gör något, få mig på fall, chockera mig med nya vinklar av tankar och drömmar.



Jag och en öl.
 
 
 
Michelle och fransmän.
 
 
 
Julia igår på stranden med 1664 och jäger.
 

Dream a little dream of me

Kategori: Allmänt

Alltså Frankrike är så konsigt, man blir liksom bara alkoholpåverkad efter 10 drinkar och då blir man som konstigt full. Rak på sak och smart. Sedan äter man camembert till bakis-frukost och funderar på om man ska dra till Boulangeriet och köpa sig en croissant de chocolate?? Inte riktigt den bakismat jag är van vid.

Ibland känner jag mig som den bästa studenten i världshistorien och nästa sekund känner jag mig som den värsta. Just nu måste skriva en text om en person som jag mött i mitt liv, det är oftast min specialité men just nu finner jag ingen inspiration av eller till någon. Möt upp mig på Place Masséna så kan vi döda våra sista känslor med ångestfyllda samtal om livet efter döden eller kanske fyrtioåriga män som vill kyssa ens fula läppar. "Nej tack, nej tack" svarar jag på dålig improviserad finlandssvenska, bara för att det kan vara roligt att variera sig. Pojkarna här är onekligen söta men jag föredrar mitt nya duschmunstycke.
Trots min egensinnighet har jag blivit både emotionellt bedragen och sårad och jag kan inte förstå hur jag kunde hamna i denna situation utan att ens ha försökt. Hur hände detta?

Försöker att lugna mig, coola ner mig, t'at det lugnt vettu. Men ibland blir det sådan stor konstrast mot den verkliga verkligheten och nuet. Ett slags emotionellt paraply över gåvor, sarkasm och fransk grammatik. Nä, jag lyssnar på Lilla Jönssonligan-låten på repeat och försöker drömma mig bort till ett liv utan ett jag, iallafall ett jag utan mina tankar.


Varsegod:

 
 
Sedan kan vi ta min absoluta favorit lugna-sinnet-låt i världen: