mirafiol.blogg.se

Bara få va mig själv

Kategori: Allmänt

På en millisekund kan allting förändras, speciellt om man heter Mira. Ifrån outhärdlig trötthet till tidlös eufori, nervositet och spänning. Jag handskas med avundsjuka män men jag själv känner mig frisk, kry och underbar. Jag finner mig själv liggandes på en säng på något hostel läsandes ett random uppslag av Sartre. Något reggae-band spelas på hög volym och jag känner mig nöjd. Jag förundras hur livet ibland väljer att leka med mina känslor på sådana extrema nivåer att jag själv blir överraskad var dag jag vaknar upp. "Jag undrar hur denna dag blir." Som om jag inte redan var en sådan person vars känsloregister står mellan noll till hundratio procent. Nä, life is good och jag ler och känner mig otålig och ängslig på en och samma gång.
Min novell blir bara längre och längre och bättre och bättre.
Samtidigt som städerskan "råkar" kasta bort min little black book with my poems in. (Ja jag är 22 och har fortfarande en sådan) och jag funderar över metaforen för det kan vara? "Släpp allt och vänd blad" men är det inte det jag har gjort? Släppt allt och lämnat min älskade lilla moder i ensamma Stockholm, nu när inte morbror Niklas längre finns där för att umgås med henne.

- Oj, jag fick lov att stanna upp nyss när jag skrev för att plötsligt hetsgrina över faktumet. Ledsen kommer jag nog alltid vara över att han är borta och det enda sättet att processa för mig är att anamma känslan.
Jag får även andra att gråta här på grund av mina klumpig ord och att igenkänningsfaktorn är hög.
Jag längtar tillbaka till Stockholm nu mer än någonsin och om två dagar åker jag med flyget till Sverige. J'adore!!!






Älska era mödrar så mycket ni kan, dom är det bästa som finns!!!




Jag köpte en klänning och en tröja och kände mig jävligt nöjd.




Jag satt på en bänk i en vattenpark.


 
Såhär glad blev jag att Jasper tog med Vicks Blue Double Action till mig ifrån Sverige. 
 
 
Kommentera inlägget här: