mirafiol.blogg.se

- - - ------

Kategori: Allmänt

Nu har det gått ett jävla tag sedan jag skrev just här och det beror på en rad ointressanta saker som jag inte tänker rada upp.
Jag har fått reda på att jag fortfarande har cellförändringar och behöver göra ett nytt prov i januari. Det känns.. löjligt. Som ett skämt! Vad fan är det här? Vad är det för fel på min kropp? Jag har ju försökt och försökt till att bara acceptera och gilla och känna mig bekväm i kroppen och tycka att den är fin och sexig och bra i alla fall! Men nu känns det bara som att jag tar trettio steg bakåt och bara ser kroppen som ett jävla skräp igen.
Ah men spela roll om jag inte är smal jag är ju i alla fall frisk och fin - tänkte jag men det är ju lätt att släppa på.
 
Julen har fått mig att inse hur egoistisk jag är. Och konstig. Och att min partner är ganska konstig också så det är kanske därför som vi passar så bra? Båda bara helt ute och cyklar och försöker bara göra det bästa av saker. Ingen aning.
Vet väl själv hur det är att umgås med folk jag gillar det knappt. Men det går ju i perioder det med såklart. Just nu känns allting bara så himla orättvist. Jag tänker och analyserar och vill verkligen inte gå igenom en TILL jävla period med att försöka känna mig stark och modig men jag vet väl hur det kändes jag vet väl hur jävla förnedrande det var!!
Vakna upp där efter operationen och försöka att inte bry sig utan bara äh jag köper lite godis istället - asdrogad. Strunta i om folk bryr sig eller inte men jag vet ju inte hur man ska bete sig!! Hur gör man?! Känna sig förstörd och äcklig och allt det där som jag veet inte är sant men kan ändå - inte - sluta - tänka!
 
Ligger i sängen en hel dag utan att bry mig istället. Koppla bort låtsas att jag inte existerar bara samma gamla avsnitt av HIMYM och skrolla på insta. Låtsas att jag har så mycket för mig för vänner för att jag bara inte ORKAR svara på sms messenger. Mamma skriver hjärtan och vill träffa mig och krama om mig söt hon är jag bara ORKAR inte svara.
Bara för att jag inte vet hur jag ska bete mig.
Hur ska jag bete mig!!!
Vad ska jag säga vad ska jag göra hur ska jag förhålla mig till att det inte går bort!!! Jag är så jävla rädd.
 

OOOH DIANE!!!

Kategori: Allmänt

Axel snackar jättemycket om att man ska bara skriva det som är just nu!! För där är där man är just nu!!
Så jag ska go with the flow och skriva om kukar om jag vill. Eller nekrofili eller cancer eller knulla eller ångest eller vad som än kommer upp. Så här:
 
Jag har trettio olika projekt uppe i min hjärna och jag vet inte hur jag ska disponera tiden. Jag skriver en scen varje dag men blir ändå aldrig nöjd. Samtidigt som jag läser tre olika böcker och jag bara längtar till bokklubbträffar kaffe te chokladbollar. Skiter i kroppen den är ändå som den är. Älskade lilla kropp. Göra cellprovstagning och ligga där i den jävla satans stolen och blicka upp i det kala taket, dom har inte ens några fjärilar i taket hallå?! Vad är det för mottagning ens?
Juste, det är ju vuxenvärlden. Ja justja. Glömde visst bort att när man är vuxen måste man jobba medans man studerar, stå för sina handlingar, inte flippa galenpanna "vem är jag nu igen?!". Nä sånt håller jag inte på med längre, glöööm det. Jag går till gyn och kollar på kala taket när jag betalar räkningar, litar på pojkvännen och tar ansvarsfulla beslut. Åka bil som han äger, inte hyrbil, inte mammas/pappas/morfars bil som vi lånat. Köpa matvaror vara så jävla vuxen få HÖGRE LÖN KÄMPA MOT KAPITALISMEN.
 
Själv så sitter jag med ynka drömmar om life, ledig på fredagar, träffa på lärarna på stadsbiblioteket där man sitter och skriver på sina memoarer - typ - för life never stops. Böcker, skriverier, KÄNSLOR. Magkänsla, driftsäkerhet, fallenhet för div ting. Finns knappt en unds av avundsjuka kvar, har aldrig varit så säker i hela mitt liv och det skrämmer mig också på något sätt. Men mest är det skönt för jag kan för en gångs skull fucking fokusera. Vill aldrig att Jakan ska ta slut, vill aldrig att någonting ska ta slut. Aldrig slut bara nya öppningar, nya dörrar, möjligheter, självständigheter och aldrig allmänheter.
 
Har gjort en radioteater också, men den ska jag inte lägga upp här för jag ksk ska använda den senare, till något större bättre levande. Jävlar vad det flödar adjektiv idag men jag är lite trött på att undvika dom. Skriva trista konversationer mellan trista människor. 
Jag skäms inte så mycket längre heller. Men gråter gör jag minst en gång i veckan.
 
 

Jag, Anton och Mamsen för måånga år sedan.
 
 

Vi och bilen.
 
 

Från en utekväll.
 
 

En annan utekväll.
 
 
 
Frida rehabiliteras i moderns soffa.
 
 

En enda stackars liten dusch-selfie jag lyckats tagit på den senaste månaden. Strongt Mira.
 
 

Osäker på om jag umgås med någon annan än honom?? Här på halloween.
 God jul alla det är ju ändå december nu va!!