"Stanna tiden jag vill kliva av" mitt 2016
Kategori: Allmänt
JA! Jag har äntligen en dator, jag kan äntligen få skriva igen!!
Eftersom jag jobbade igår på nyårsafton och har sovit hela dagen idag är känslan nästan detsamma som er andra. Och jag har verkligen försökt fundera hur jag känner för 2016, ett jäkla år det är for sure. Skrev ner något långt i word när jag kom hem i natt som är dokumenterat 05:46, jag hade jobbat 15h i sträck, var bakis och totalt SLUT men en bit lät såhär:
"I år har jag kommit på vad jag ska bli, vad jag ska göra, vad jag VILL. Herregud vilket omtumlande år. Spara sig och ny musik, mystisk, majoritet och mänsklighet.
Eftersom jag jobbade igår på nyårsafton och har sovit hela dagen idag är känslan nästan detsamma som er andra. Och jag har verkligen försökt fundera hur jag känner för 2016, ett jäkla år det är for sure. Skrev ner något långt i word när jag kom hem i natt som är dokumenterat 05:46, jag hade jobbat 15h i sträck, var bakis och totalt SLUT men en bit lät såhär:
"I år har jag kommit på vad jag ska bli, vad jag ska göra, vad jag VILL. Herregud vilket omtumlande år. Spara sig och ny musik, mystisk, majoritet och mänsklighet.
Varför lever man så jävla hårt hela jävla tiden och jag vill aldrig ändra på det. Aldrig, aldrig ändra på hur jävla hårt jag lever varje dag, varje timme och varje känsla är ny, frisk och förundrande. För när jag är såhär, alkoholiserad, deprimerad och känslorfördärvad, känner jag hur mycket jag lever, känner, vad betyder något egentligen?
Jag har träffat så mycket folk i år som inte tror på magi men vafan ska man göra då? Gå omkring som ett måfå och läsa Sartre och bara död, död åt existensen? Nej för i helvette. Existensen är det vackraste man HAR och min existens ska någon ALDRIG mer få dra ner, ta bort, släta över. För jag KÄNNER och jag HAR MAGI i min tillvaro, min identitet och det är det som gör det ens möjligt för mig att överleva. Om inte magin finns hos mig, varför fan har jag överlevt allt?
Jag har träffat så mycket folk i år som inte tror på magi men vafan ska man göra då? Gå omkring som ett måfå och läsa Sartre och bara död, död åt existensen? Nej för i helvette. Existensen är det vackraste man HAR och min existens ska någon ALDRIG mer få dra ner, ta bort, släta över. För jag KÄNNER och jag HAR MAGI i min tillvaro, min identitet och det är det som gör det ens möjligt för mig att överleva. Om inte magin finns hos mig, varför fan har jag överlevt allt?
OM inte magin finns, vad fan finns då? Tack och hej slut för mig jag lever gör du??"
Så sjukt mycket ångest men det är väl så det är just nu och universum rör sig så fort, fort. Jag känner mig föränderlig på en helt ny nivå, som att atomerna i min kropp inte ens sitter ihop längre. Alla är på olika delar av kroppen och alla har en annan väg att gå.
Första halvåret av 2016 var en tragedi, resor upp till norrland var och varannan vecka för att min morbror var sjuk i cancer. Sen dog han och jag gick på min första begravning och det var ett av det värsta jag varit med om. Så hemskt, sånna fruktansvärda dagar det var. Jag och mamma var sjukskrivna och låg och sov i en månad typ. Minns inte ens? Hade inte mens och inget sexliv.
På sommaren mådde jag otroligt bra trots våren. Festade och jobbade som en riktig restaurangare och allting kändes hoppfyllt. Hade hemlighetsfulla romanser, sa upp mig ifrån jobbet och bestämde mig för att flytta till Nice.
I Nice träffade jag massvis med olika människor, jag förstod inte att bartenderna blandade 7or i stället för 4or och vart racerfull nästan varje helg. Kändes rätt jobbigt tillslut så jag började stanna inne istället och skriva. Skrev en erotisk novell, ett ungdomsdrama och andra bokidéer. Hängde mest med fransmän, svenskar och canadensare. Vart vrålförälskad och även vråldissad men det hände inte förens jag var i Sverige igen. Var vegan en period. Min kära morfar dog och jag åkte till Sverige för ännu en begravning. På mottagningen skrattade jag så mycket att jag mensade ner mina trosor ???
Alltså kan någon förklara detta år ellr??
Så sjukt mycket ångest men det är väl så det är just nu och universum rör sig så fort, fort. Jag känner mig föränderlig på en helt ny nivå, som att atomerna i min kropp inte ens sitter ihop längre. Alla är på olika delar av kroppen och alla har en annan väg att gå.
Första halvåret av 2016 var en tragedi, resor upp till norrland var och varannan vecka för att min morbror var sjuk i cancer. Sen dog han och jag gick på min första begravning och det var ett av det värsta jag varit med om. Så hemskt, sånna fruktansvärda dagar det var. Jag och mamma var sjukskrivna och låg och sov i en månad typ. Minns inte ens? Hade inte mens och inget sexliv.
På sommaren mådde jag otroligt bra trots våren. Festade och jobbade som en riktig restaurangare och allting kändes hoppfyllt. Hade hemlighetsfulla romanser, sa upp mig ifrån jobbet och bestämde mig för att flytta till Nice.
I Nice träffade jag massvis med olika människor, jag förstod inte att bartenderna blandade 7or i stället för 4or och vart racerfull nästan varje helg. Kändes rätt jobbigt tillslut så jag började stanna inne istället och skriva. Skrev en erotisk novell, ett ungdomsdrama och andra bokidéer. Hängde mest med fransmän, svenskar och canadensare. Vart vrålförälskad och även vråldissad men det hände inte förens jag var i Sverige igen. Var vegan en period. Min kära morfar dog och jag åkte till Sverige för ännu en begravning. På mottagningen skrattade jag så mycket att jag mensade ner mina trosor ???
Alltså kan någon förklara detta år ellr??
Var på utsällning som alla andra.
I aug vandrade jag i dunderåska upp för Slåttdalskrevan. Denna period skrev jag poesi för fulla muggar och ville bli som Allan Edwall typ.
Jobbade 17h en gång i somras och befriade bröllopsballonger en tidig morgon.
Denna kyrka gick jag förbi varje dag i tre månader i Nice.
Jag och kocken Simons hand. Inte så mycket realise förutom att jag är en liten person.
En konstig kille jag träffade i Nice som jag brukade vinka till ifrån min balkong.
Har druckigt så mycket cava i år att det är helt sinnes. Här på en klubb i Nice med även en - ja, sex on the beach. herreguud...
Råkade rådissa en klasskompis i Nice.
Detta levde jag på i en månad för jag insåg att jag festat upp en del pengar. Knäckebröd med hummus, falafel och paprika. mmmm
Halloween! Och det var senast jag såg den masken...
Har spelat i band också.
Firade jul med Frida och Frans. Eftersom hälften av min familj har dött i år bestämde mor sig för att vi borde fira med deras familj istället.
När jag blev trött på knäckebrödsmackorna åt jag denna gegga.
Denna kväll hade jag tappat min mobil i toan och en fransman följde mig till dörren och hånglade upp mig. Sedan sa han att han ville ha mig, kysste mig hejdå och lämnade mig där stående i regnet. Jäkla fransmän.
Skulle lära mig säga "jag vill ha sex med dig" på flera olika språk och skrattade jättemycket åt detta. Lärdemig bara "nique ta mère" och "Concha tu madre" haha.
Tog en CV-bild.
Var uppe i Norrland och sa till min pappa att han inte hade några känslor. Sedan tog vi en shot i en äggkopp.
Har fått många gulliga sms samtidigt som musik har spelats på en mycket sammanträffande sätt.
Rensade tankar genom att cykla jättemycket i somras.
Ett annat jättegulligt meddelande.
Skickade även sånnahär meddelanden till mina vänner kl 06.41 hahaha
Käraste Nice i mitt lilla sköra hjärta.
Jag var försökskanin åt ett konstprojekt Stella höll på med i december. Jag fick ha små stringtrosor på mig och hon smetade grejs på min rumpa.
Kunde relatera hårt en dag på rivieran.
Även fast detta år har varit SÅ OTROLIGT känslosamt och ångestfyllt har jag nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. För över hur jag mått har jag upptäckt hur lätt jag egentligen har till skratt. Jag kan se folk i ögonen igen, jag är inte rädd längre. Så tack för detta omtumlande år men jag är SÅ REDO FÖR 2017!!!
