mirafiol.blogg.se

Why do you get all the love in the world x19 . Repeat until end

Kategori: Allmänt

Kära blogg, ibland får jag till mig rädslan av att jag är infertil. För jag har haft sådan otrolig tur i mina dagar att jag aldrig blivit på smällen. Dock skriker min 22åriga kropp efter unge men hjärnan skriker NEJ! LEVA! FÖRST!
Jag skriver, skriker och maler på i dimmig ångest och flyger fram och tillbaka mellan att vilja och vilja inte. Alltså inte bebis, utan andra ting. Såsom en rendez-vous och vilja jobba med min sjukt konstiga chef som alltid säger "ahh AnnaMaria tu faire un amour??" och retar mig för att franska män ler mot mig. "Ahha AnnaMaria, regarde ca fils, t'il-a vu! Ahh faire un amour peut-être?" HALLÅ VA. Han berättade också häromdagen att jag -mer än gärna- får komma och bo hos honom om jag inte har någonstans att bo. Ehhmm. Ja, visst, dude.
Samtidigt som jag förstår mer och mer sammanhang i franska språket, känns det som att min franska bara blir sämre av att vara här? Fattar inte? Borde vara tvärtom?

Jag åker till Sverige på onsdag. Jag ska jobba klart min novell, skriva på manuet och gå på en riktigt fin dejt med fördrink, middag och "kaffe hemma hos mig?". Är skitnervös, skiträdd och pendlar mellan att vilja ha honom till 100%, till att vilja banga direkt här och nu.
Well o well. Fredagskväll i Parran. Jag sitter i min tillfälliga lägenhet och dricker cava för 3 euro som faktiskt är god. LGBTQ-klubb ikväll såklart med Emil, såklart. Livet i Paris ger mig mer och mer och jag känner mig hundra gånger mer hemma här än i Nice. Frankrike, vad kommer hända med mig? Drömmarna förstör och förgyller mig så jag spricker och jag kan till och med tröttna på mitt eget jävla tjat. Att vilja ha en känsla är inte längre nödvändigt utan snarare tvärtom. Lugna dina känslor nu, lugna ditt sinne och lugna ner hela dig. Ibland undrar jag hur jag ser ut utifrån och funderar på om det syns. Om mitt innersta jaget syns utifrån? För en 'curly-haired' har jag ju alltid varit men varför då finns det inga curly-haired som går min väg?
Minns att jag bad universum om en blond kille när jag gjorde slut med W för två år sedan. Blev kär i en blond, fick inte honom. Minns att jag fick en vision om vem den nästa kommer bli när en Schaman läste mig i Peru. Den killen var mörkbrunhårig. Minns att jag sedan inte blir involverad med andra människor för att jag tycker det är alldeles för jobbigt. Jobbigt att visa mig själv, jobbigt att bry sig om någon annan. Jobbigt att behöva VARA OROLIG, VARA AVUNDSJUK, VARA LÄTTKRÄNKT, BRÅKA. Eller det bästa - behöva ANPASSA SIG TILL NÅGON ANNAN.
Nej, jag lever livet själv här i min egen bubbla och kan endast drömma om att våga släppa in någon. För hur som haver är det inget fel på de jag dejtat, det är fel på mig.


Köpte en kappa för 40 euro och kände mig snygg och rökte förbjudna cigaretter - igen.


 
Jag och min käraste syster Frida.


 
Bara en väg till Versaille.


Lyssnar på Trent igen och inser hur bra han är??? 




Kommentera inlägget här: