mirafiol.blogg.se

Ett kasst inlägg

Kategori: Allmänt

När jag outat mig för halva världen så känner jag att min blogg börjat sakna syfte. Då jag tänkte mig att denna plats skulle vara för orimliga funderingar. Såsom att fortfarande vara arg på sitt jävla ex för att denna inte kan hantera situationen på ett snyggt sätt. När man infinner sig i samma omkretsar så är det fucking OUNDVIKLIGT att inte stötas ihop. Och vet ni vad? Det är OK att säga HEJ. Jag behöver inte ett ingående samtal om huruvida livet skiljer sig från då till nu. Det är så otroligt löjligt så jag vill bara gråta.

Samt älskar jag när folk kommer fram till mig och säger "Jag har läst din blogg lite". Jag smickras till den grad och snälla, berätta mer för mig vad du läst. Men snälla du, berätta mer för mig om hur mycket du gillar mig och vad du tänkte när du såg mig på krogen den där gången. Berätta för mig vad vi hade, haft eller har. Berätta även vilken fantastisk person jag är för fan, finns det någon som är bättre än mig? Allting handlar ju om mig! Såsom att det är självklart att alla vill bli bekräftade på det sättet, när gamla flammor eller nuvarande partners berättar något speciellt och ser in i mina ögon på ett alldeles specifikt sätt.

Paradoxala ting som att gå på lägenhetsvisning, (hos en person som såg ut som han kommit direkt ur Dom kallar oss Mods), trots att jag har ett ställe att bo på. Som jag till och med kan skriva mig på. "Nej nej nej det går ju inte! Moraliskt fel". Men det är också moraliskt fel att flytta ihop med en person man träffat 1 gång, eller att flytta tillbaka upp till norrland för man stött på en gammal flamma från 10 år tillbaka. Vad är då etiskt rätt? Vem är det som rättfärdigar ens handlingar?
Att sluta röka cigaretter men börja dricka mera alkohol. Sluta med mjölkprodukter men börja äta fisk istället.
Att bestämma sig för att sova tidigt denna kväll, men ändå stanna uppe och ha sex i flera timmar.
Att sitta och vänta in sin pojkvän som utför ett ärende, bara för att 'tänk om vi skulle spendera en sekund av våran fritid UTAN varandra'. NU? När vi äntligen får vara med varandra. Bara för att dra en djup suck över sig själv och tänka "vafan håller jag på med?".
Men den värsta är att inte vilja gå på sin favoritkrog bara för att undvika så långt som det går. Att outa sig.

Jag har inte tagit några bilder under mina snart två veckor här i Sthlm. Bara på min pojkvän, så rolig är jag.
Detta inlägg suger och jag borde egentligen skriva på mina riktiga texter men ibland orkar jag inte vara formell eller ens sätta dit en punkt.
Ibland orkar jag inte ens gå ur sängen, för även fast jag är äntligen är hemma med den jag gillar, så kan jag inte undvika att känna en tomhet inom mig. Något stirrande.
Det är 12 dagar kvar sedan dog min morbror för ett år sedan. Vad ska man göra då? Jag har aldrig varit med om det förut. Tiden har gått så snabbt och jag tänker på honom ofta. Han saknas vid middagar och vid tillfällen som jag skulle vilja haft honom där. För så egoistisk är jag, inte en tanke på vad han vill, bara han är där för mig. Bara en ersättare för min pappa. Nä jag kan verkligen skuldsätta mig, precis som resterande av familjen kan göra. Ingen pratar om det, men alla gör det, alla skäms.



Trött på att inte ha ett seriöst jobb, samt ha ett råttbo till hår, samt att vara så jävla formell.
 
 

Sista dagen i Paris.

Kategori: Allmänt

Sista dagen i Paris, sista helgen i Frankrike för nu och det var länge sedan jag kände mig så tillfreds.
En känsla av att det är helt rätt beslut att flytta tillbaka till Stockholm. Oavsätt om det är för någon sjukdom eller om det är för en pojke. Jag känner mig bara tillfreds, med att äntligen få stanna upp. Att få ta reda på vad det är som försegår i mitt univerum just nu. Eller bara en känsla av tillfredsställelse att jag inte längre behöver leva med en outhärdlig distans.
"Att följa mitt hjärta" har jag gjort ända sedan jag sa upp mig ifrån jobbet i juli och beställde biljett till Nice. Inte hade jag en aning om varför jag skulle dit men jag visste att jag skulle iväg. Vad som skulle komma att hända när jag kom tillbaka var jag helt oviss om. Jag har förlorat ett drömjobb i Alperna, till att råka skämma ut mig på en personalfest för att sedan ta mitt pick och pack och dra till Parran. Till hem. För jag har aldrig varit så lugn som jag vart när jag varit i Frankrike. Jag har kunnat sova utan propavan, jag har kunnat bli vegan för hälsans skull. Jag har träffat så otroligt många konstiga personer och interagerat med dumma fransmän. Hånglat med en rad också för den delen.
Att flytta tillbaka är ett slut på riktigt. För jag visste när jag kom hem ifrån Nice att jag skulle tillbaka till France. Men nu, kommer jag inte åka tillbaka. Jag kommer flytta ihop med en kille och skaffa ett helt nytt jobb. Satsa på en utbildning och en framtid som skribent. Allting är så självklart och jag fick idag en sådan otrolig känsla av tacksamhet. Sentimentalitet är mitt andra namn och jag tror att lugnet äntligen hunnit ifatt mig.
Lilla, lilla France i mitt ömma hjärta. Slutet på "non j'sais pas", sockrat örtsalt, halvfabrikat hummus, min franska balkong och åka runt stan med buss och beställa äckliga espressos på caféer (är så jävla trött på espressos nu vill bara kräkas).
Också slutet av att vara roomie med en Science Po:student och dricka oändligt med vin med Frida. Men detta slut är också början på något nytt. Som att jag nu ska inleda en seriöst relation. "Aaaaaah" skriker det i hjärnan men hjärtat är bara lugnt.

Ibland klickar inte livet med tanken och jag får låta mig förstå att det kan vara okej att "förlora". Okej att "åka hem" och okej att ge sig själv till någon annan. Låt mig vara sammankopplad och låt mig förbli såhär lugn. Inget mer kaos, nu sätter jag ner foten!
 
 


Var på Naturhistoriska här i Parre.




Kommer sakna att ha denna människa bredvid min sida, även fast vi ibland haft våra stunder haha.




Fotades vid en kyrkogård.




Fick ett megalångt brev ifrån min fina brevvän!




Jag och Frida åt årets första glass!




Var på en cool bar och tog en selfie.


 
Min roomie Elin som blir orolig när jag inte kommer hem när jag sagt att jag ska. Stannar ute och festar hela natten istället. Jag älskar Dif glöm aldrig det.
 
 
En känsla så jävla stark att jag slås omkull. I lägenheten spelas The Smiths och jag har nästan packat ner hela mitt liv i några små väskor. TACK OCH HEJ OCH FARVÄL KÄRA FRANCE. TU VAS ME MANQUE ENCORE. 

The Changeling

Kategori: Allmänt

I natt kom jag hem kl sex på morgonen. Nattbussar ifrån Pigalle och sjungandes "It takes a fool to remain saine", som är min absoluta guilty pleasure-låt. På något vis, har den låten kunnat få så många innebörder och minnen. Att ha tappat sin plånbok och rökt inne på toan på Södergården. Ett punkliv, sova i Mariatorget hos två vänner och bli skrattat åt. Inte veta vem man är eller vad man gör, bara att man gör det.
Uppsala, tankarna vandrar vidare. En äng av fylla, varenda jäkla år alltså. Men för mig gör det inte så mycket. En mormor, en annan med vin och sobril.

Det kliar så fasligt på mina ärr att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Jag ser inte för min lugg. I natt kom jag hem kl sex på morgonen. Jag la mig i min säng och skrev en anteckning och grät. Varför vet jag inte, men jag vet att det bara rann ner för mina kinder och in i mina hörlurar. Ett knastrigt Heroes spelades och jag grät, igen. Som alltid. För att det är det lättaste jag har. För att jag inser att jag nog aldrig kommer komma ifrån den känslan av att vara en utomjording i sin kropp. Och allra minst nu, när jag är rädd. När det faktiskt ÄR någonting i min kropp. Rädd för vad det kan vara, rädd för att jag inte vet vad det är. Rädd för att inte kunna få barn, rädd för att DÖ.
Men varför ska jag vara rädd. "Why should I be frightened of dying? There's no reason for it, you gotta go sometime" sa en gammal gubbe och vännerna ljublade över hans egendomliga svar.

Anteckning ifrån natten.
Saker jag funderar på:
Varför folk vill sjunga MOT mig
Varför folk inte vill lyssna på musik på bussen hem - själv
Varför folk tror att deras musik är kul för MIG att lyssna på
Varför folk tror att deras livsstil är liknande min
Varför folk tror att jag gillar samma saker som dom - som att dansa långsamt på ett disco till en okänd låt
Varför folk tror att dom ens kan relatera till mig
Till varför att någon tänker att jag tänker precis som dom
Till att folk inte förstår att jag vill vara ensam, själv, egen eller bara en person som INTE VILL
Till att ingen förstår att det är okej att inte vilja - till att det är ok att jag ibland också vill
Släpp mig
Släpp mig
Jag gråter, för att love is not loving, förutom det ni säger.

Som att varför ska/behöver/måste man alltid göra saker som man inte villllllllll????? Nej, jag vill inte nu. Jag vill vara hemma en hel dag och ligga ner i min säng och inte göra någonting. Jag får väl vara deprimerad och ängslig och feg för att sätta min fot utanför mitt hem. Jag kan inte ungdå att känna mig fast i någonslags fas jag inte vill vara i. Att min vilja inte är berättigad.
Varför får jag inte ligga i sängen när det är soligt, gå ut när det regnar. Onanera när jag inte är kåt, onanera inte när jag är kåt. Ät chips du inte gillar.
Använda shampoo som duschtvål för vad fan är det för skillnad egentligen? Rent som rent. Vilja bli författare/skribent/dramatiker men du kan inte ett skit om hur man skriver eller ens hur du stavar till 17. Och har en släng av dyselexi.
Däremot finns det skillnad som att vara otrogen mot sin partner för att "det handlar ju bara om fysisk attraktion". Eller att kanske vara snäll mot en person som man egentligen inte gillar, bara för att man känner ett behov av att vara artig. Eller kanske att säga till en kompis att en gemensam vän är FUL?! Vem fan gör sånt?

Jag ligger kvar i min säng och kanske blir dömd men Its my life dont you forget. Och jag finner det så otroligt mycket skönare att försöka vara den jag är men det är svårt med praxis. Men jag skulle trivas bra ensam, förhoppningsvis snart i en lägenhet i Sthlm. Tillgängligt. Sommarkänslorna strömmar i min kropp och jag kan inte längta mera. Jag vill vara där i den tiden. Umgås med folk jag gillar. Pussas med den jag tycker om.
Jag kan inte drömma mera om vår vecka i Paris och hur underbart det var. Som en romantisk film, en klyscha eller vad som helst. Det spelar ingen roll, det är ok. Vi gjorde ingenting, han såg inte ens Eiffeltornet.
 


Jag i mitt esse. Vin och cigg.

 


Söstra mi med 1664 i köket.




Var på Musée d'Orsay som jag velat gå på ända sedan sist jag var här i Paris. Äntligen gjorde jag det!




En anteckning som säger mer än allt.

 


Köpte en klänning som ser ut som alla andra av mina klänningar.