mirafiol.blogg.se

Butterfly effekt varför ingenting någonsin blir som man tänkt sig.

Kategori: Allmänt

Jävla skit jävla skit jävla skit!
Förändring!! Ske!! Vad kan jag göra för att få en förändring!!

Så pass mycket förändring att jag kan se när jag mår dåligt. Jag ser färger och former och livet som en underbar gåva. Jag kan se mig själv utifrån och se en situation ur en annan synvinkel. Men just nu är allting så fucking grått att jag vill bara kräkas.
Sedan tänker jag på hur det alltid är runt min födelsedag. Så enormt mycket ångest men så enormt mycket lycka samtidigt. En jävla våg, en termometer som skiftar från varmt till kallt. Jävla skit, jag hade inte alls tänkt att mitt liv skulle vara såhär när jag snart är 23. Jag hade inte alls tänkt att mitt liv skulle vara såhär när jag bestämde mig för att gå in i ett förhållande. Ingenting av det här är planerat alls!!!

Det började väl med att jag blödde. Sedan att jag blir diskriminerad på jobbet. Plus minus det hela, att inte kunna dricka en öl eller röka en cigg. CYKLA. Ha sex. Jävla skit. Ingenting som planerat alls. Vad ska jag ta lärdom av det här? Det enda jag känner är flyktkänsla hela tiden. Jag orkar inte. Jag är som en kattunge som inte får röras vid mer än med stor ömhet. Varje liten motgång får hela min värld att gunga. Samtidigt så talade en terapeut till mig en gång att jag inte ska se mig själv som en glasdocka. Som kan krossas så fort man puttar lite på den. Nej jag är inte en glasdocka, men ibland känns det som så.
Just nu iallafall. Just nu så känns det inte som att jag har en plattform att vila på. En trygghet att stilla finna ro. Eftersom jag så fort någonting sker, raserar allting som jag trodde jag hade. För ja satan vad jag kan vara lycklig också. När jag väl är där, lycklig och glad, skrattandes. Känner jag mig som oövervinnlig. Jag klarar allt och allt är magiskt, underbart.

Det handlar inte om att inte vilja, eller att vara arbetsförmögen. Mitt liv går inte ut på att bli behandlad på äckliga sätt av fula arbetsgivare. Om min kropp ska vara mitt tempel, håller hela Taj Mahaj på att falla platt. Vem fan bryr sig om utsidan om insidan är galen? Tack snälla britter som täckte över templet med gråkalat skynke under Andra Världskriget. Bevarat är byggnaden, men ärrad som sagt av svarta mojänger.

Nu har jag blivit sjukskriven några dagar, med ett läkarintyg. Jag har en god mor som ringer åt mig när jag vill begrava mitt liv under ett täcke. Tack käraste moder, men just nu vill jag ändå bara dö.




Käraste av alla. Moder Jord ute på landet. Älskade mams som alltid ställer upp.





Titta jag kan ju vara glad och lycklig och älska!!




Vi var inne i ett omklädningrum en gång.


Jag är ledsen att allting går ut över fel personer, över snälla kollegor och underbar pojkvän. Att sättas inlåst skulle jag inte alls ha något problem med. Heller ens att åka upp till Norrland i panik. Bara jobbigt med att alltid vilja vara nära, till och med när man kan vara irreterade på varandra. Idag skulle Niklas fyllt 52, vila lilla morbror. Alla är vi människor med brister, man får väl försöka göra det bästa av situationen. "Änt det ena så ärne det annä." som mormor alltid säger på sin bredaste norrländska.

Kramar i ett snart soligt juni. Vackraste månader av dom alla, vilken otrolig känsla!
 
 

Nikotinfri 16 dagar

Kategori: Allmänt

Nu inne på tredje veckan av att undvika livets goda; cykla, bada, springa, röka, dricka och framförallt sex. Sex med ngn man gillar dessutom. Säger det ofta, hur lätt detta hade varit om jag vore singel. Men så ensamt det hade varit om jag vore singel. Väga upp och väga ner. Allting är en våg (hehe) och efter att jag förlorat en jävla massa blod i söndagskväll och natt, åkte jag in på akuten igårkväll.
Allting gick bra trots det. Yrseln och min blekhet återgick någolunda till det normala på kvällen och jag fick åka hem.
Jag är dock tröttare än någonsin och orklös. Jag sjukskrev mig idag för att få chansen att återställas. Cheferna blev inte glada och ringde upp DIREKT och ifrågasatte min sjukskrivning. Ifrågasatte om jag ens är arbetskapabel.
"Ja?" svarade jag, "Men nu är det såhär det ser ut, jag kan inte göra någonting annat. Jag vill inte ha cancer" fortsatte jag. Får jag tycka att ngn är en jävla idiot så är det kanske nu.
Efter att hon sagt att hon skulle kolla upp ifall det är ens möjligt att sjukskriva sig på egen hand (Enl. lag får man sjuka sig 7 dagar utan sjukpapper), la vi på och jag föll i storgråt. Jävla idiot.

Jag undrar vad jag testas för och varför detta händer. Jag klarar det ibland, inte i söndags dock. Stackars lilla pojkvän som måste stå ut med instabila infall. Som en tjurskallig femåring står jag mot väggen och gråter. "Nej rör mig inte" säger jag fast det är egentligen det enda jag vill. Suck.

I morse ringde klockan någon minut efter jag blivit lämnad ensam i lägenheten. Justja, jag skulle tillbaka till SöS för att träffa en psykoterapeut. Genomtrött, helt enormt galet trött, trampar jag mig iväg till tunnelbanan. Väl där plingar det till i telefonen och jag kollar. Jag kom in på den skolan jag ville gå på! VA! Hela livet känns plötsligt helt fantastiskt, allting kommer lösa sig - bara för detta hände! Jag kan sluta på jobbet, jag har något gott att se fram emot i höst. VA! Skrattar och ryser på tunnelbanan. Allting löser sig. 
Psykoterapeuten var bra, allting lugnt, nikotinfri i 16 dagar.

 


Lite bitter på sjukhuset igårkväll.




En annan söndag såg vi la la land, han gillade den mest.




Facetime med mor alltid så roligt.




Upp till kamp! eller



Sne men glad.


 Jag hade nästan glömt dessa:

En alldeles egen värld

Kategori: Allmänt

Jag är nog inte gjord för att jobba.
I alla fall inte på ett jobb jag inte vill ha.
Men vem fan vill jobba någonstans där man inte trivs?

Egentligen skulle jag bara vilja vara hemma, skriva, måla, filosofera, städa lite kanske. Sova. Men sedan när jag gjort det i några veckor så tappar jag fokus och vill jobba igen. Nä, svårt är det.
Sedan har jag gjort en operation för jag haft cellförändringar. Inte så kul, blev ganska drogad för jag var nervös men också för hur skönt det är. Helt jävla bortkopplad. Så starka lugnande att det bara bränner i hela ansiktet och jorden snurrar trettio varv varmare. Antingen så fake it till u make it eller så ger man vika till att det är läskigt och får det man behöver. Punkt slut.

Har sett Depeche Mode och blivit sexton igen. Allting var fint och moget, jag dansade och mådde bra - längst fram såklart. Nervös-sprang på toa tre fyra gånger inom loppet av en timme. Utan att ha intagit några speciella mängder med vatten. En klunk var tioende minut eller vad var det hon sa? Den där gången för sju år sedan vi satt i ett vinterland i kalla converse. Jag fick Martins plektrum, jag fick det. Falla till marken, hulka en skvätt för att sedan känna mig helt identitetslös. NU, NU har jag fått ALLT jag önskat mig under snart tio år. Kommer aldrig att få en sjungandes dave i ett ensamt rum, dressed in black och som smeker ens kind, om jag får quota Stella. En blick av GUD och ett gulligt skratt över hur löjligt ett litet plektrum är för honom, men för mig är det en hel värld av bekräftelse.

Ja livet är allt bra roligt och jag kan skifta, skifta, skifta som att vända kappan efter vinden. Att inte bli bekräftad på jobbet är extremt jobbigt och jag känner mig inte alls bekväm med mitt jobb längre. Inte såsom jag kände förut. Vad är det som har förändrats? Ringa SAC och be om hjälp. Ja men först ska jag bara, och bara, och bara. Dra ut på alla jobbiga samtal, grejer, fixa och dona. Släpp mig bara. Vill inte jobba, är inte skapt för att jobba. Jag kan skriva, jag kan spela teater, jag kan måla och jag kan spela piano. Jag kan inte bli diskriminerad på ett jobb och leva med det. Jag blir för emotionellt attached. Jag känner att jag gör skada, jag känner att jag måste inneha en skuld till att jag inte viker mitt liv åt dom. Spela roll förut, jag kunde jobba till 4 på en lördag. Nu är det skillnad, nu är vi plötsligt två.

Samtidigt, samtidigt, samtidigt flyger känslor runt i kroppen och en enda känsla kan inte stanna längre än några timmar. Ett evigt upp och ner, fram och tillbaka.
"Nu vill jag fly" säger jag,
"Fly inte" säger han. Så stannar vi där. Där tog det stopp. Längre än så kommer jag inte och det kanske är bra. För just nu iallafall, när jag inte får unna mig någonting. 4e dagen utan nikotin, sex eller alkohol. Nikotinet är lättast tycker jag. Det andra kan vi diskutera.
 


Målar om en tavla, detta är grund




Stella i kön




Jag hög efter operationen



VC härligheter debiteras 350 kr för glömskhet, love it



1 första parbild bjuder jag på, klängig runt hals vill aldrig släppa.



Hej!



Avslutar med en lördagsbild en gång när vi stannade hemma o var par istället. Hängde i vår värld, tillvaro. Helt okänd för andra. Skrämmande men spännande.