mirafiol.blogg.se

civilization

Kategori: Allmänt

Minns mig själv som förut. Minns mig själv som nykär. Minns mig själv som singel, inte bakfull och hoppfull.
Jaja, prata prata på om att inte vara tillsammans, om att vara själv osv och gå in på bostadsförmedlingen och bekräfta att det finns massa bostäder åt mig. Men vill jag flytta då? Eller är det inte bara så att jag blir sådär när jag är ledsen och skör och sårbar och försöker med alla medel att lugna mig själv och hitta på resonliga handlingar som ska föra mig FRAMÅT och inte BAKÅT.
Haha, jag - vet - inte!!!

Skriver en monolog som handlar om en tjej som roofar en kille. Våldtar han på en fest och nu confessar hon, men varför? Fattar inte heller varför jag skriver just sådana saker och hela klassen fortsätter med att skriva om sex sex sex. Mamma säger "varför skriva om sex? är det så jäkla spännande?" Ja mamma, sex är det mest spännande som kan hända en liten människas värld! Bara för att man haft ett specifikt sex har folk mördat, dömt och jagat. Bara för ett specifikt sex. Det finns lagar som säger HUR man ska ha sex. Amnesty ringer mig och säger "någon har haft sex med en som inte ville och nu behöver vi din underskrift". Sex säljer och folk viker ut sig i tidningar, framför camen, framför killen, framför främlingar och framför gubbe_55 på red distrikt i Amsterdam.
Människor blir knäppa i hjärnan av sex. Människor blir avundsjuka av sex. Människor kan bli ledsna av sex. Människor kan använda sex som ett botemedel mot ångest eller göra det för att få en bekräftelse att man är älskad och attraktiv. "Titta på min tjocka mage" säger man och så vill partnern ha sex för att bota ens taskiga självkänsla, inte vet jag? Det kanske händer på riktigt också.

Människan är PRIMITIV finns inget annat punkt och slut. Vi väljer och vrakar efter dofter och ljud och spännande känslor i magen som snurrar ihop våra logiska tankar. Kanske är kärlek bara till som ett medel för att människan ska kunna få ha det lite kul i väntan på döden. Jag menar kärlek är inte kärlek för kärlek finns inte, vill jag tänka ibland bara för att kunna lugna mina känslor. För att inte bli så upprörd eller ledsen när det gäller sex ibland men jag vet ju att det bara är mina egna tankar som snurrar i hjärnan. Kanske därför som jag skriver en monolog som en våldtäktsman. Vill jag någonsin ha övertaget? Vill jag bli normal? Tänk tänk tänk och tankarna snurrar så det blir hjärnsmet till slut och inte en enda hjärnsalva finns kvar i världen att ge mig. GE MIG GE MIG något som kan smörja mina onda demoner ty dagen gryr och nattens ömma kind har gett mig den kalla sanning som jag förtjänar. Skulle jag skrivit om jag levde på 1500 talet och var bästis med Shakespeare, tyvärr är jag inte det så skriver hellre då "kukfitta" i mina texter som ska va enligt posterotikens alla lagar. Men hur jävla kul är det att få knulla egentligen?
 


Juste vi åkte ju till London för någon vecka sedan. Jag var skitsjuk och drack whisky på flygpatsen.




Vi såg Clan of Xymox!!


 
Träffade Emil och hans loveboy.
 
 


Resande fot är ett bot!!




Jag tror det var på denna bar som det kom fram en man och framförde spoken word till mig.




Här är han söt och vacker i vårt hostels trappor.




På färd igen.




Sist men inte minst, fulla på engelsk pub.
 
 
 

Att ligga med kollegor och annat tjafs

Kategori: Allmänt

Ibland när det känns jobbigt så går jag ut och tar en två tre fem öl och lyssnar på när mina vänner pratar ut som deras relationsliv. Vissa gör slut och vissa blir ihop och vissa till och med gör båda samtidigt! Och man tänker "men wow HUR kan man göra så, när det inte ens gått så lång tid" och jag tänker vidare och säger att fan, jag har så himla lite koll på sådana ting.
Sedan möter man dom dära gamla flammorna och jag funderar verkligen på 'känslan av att aldrig vara över' men samtidigt så jävla mycket 'över' ändå. Beror på vem det är men oavsätt vem, så vill jag inte byta ut den jag valt just nu.
Samtidigt fortsätter the endless flirting som tvillingen är dömd av att följa. Bara för tvillingens egna natur är så fruktansvärt flyktig och vill aldrig säga, aldrig berätta, aldrig konversera om vad som egentligen försegår i deras huvuden. 
Jag ger en liten dikt och säger "här får du läsa något som jag gjort" och känner mig stolt över alla komplimanger som sprutar på mig som en jävla brandslang. Men jag stöter alltid bort dom, fort som faan bara för att jag inte vågar ta till mig. Som att säga att "jag var lite av ett underbarn" som en av mina klasskompisar sagt BOKSTAVLIGEN. Jag grinade och nickade och sa 
- Jaha okej...
Bättre än att neka för jag tänker ändå att man kan låta narcissisterna leva i sitt narcissistiska moln och nu vet jag att jag också lever där - egentligen.
Jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag 

Jag har gjort en dikt som jag sätter upp i stan och den heter "ATT LIGGA MED KOLLEGOR". Här är den och tagga mig och tagga "STHLMstreetpoetry





JAMES FRANCO READING HOWL

Kategori: Allmänt

Jag kan bli så berusad av en känsla att jag inte vet vad jag heter eller vars jag bor.
Tar en uber in till stan, tar en uber hem till mig. Säger "Tja har du jobbat länge ikväll?" och sedan ett hejdå.
Sitter på krogen och spelar kategorier, laddar alla 90tals band bara för att vinna, säga Hole och Mudhoney för att ingen annan känner till dom. Ser på mina vänner som blir fullare och fullare och vissa behöver till och med gå hem. Vissa behöver till och med dricka alkoholfritt.
Ser på killen som snackar med ett gammalt kk, ser på mig själv som snackar med en gammal tjafs-kompis som jag egentligen var lite förtjust i. Bestämma att ses på en lunch och att hen ska spela in mig när jag läser upp mina dikter, som att jag föreställer mig själv som att jag är fucking Jim Morrison med en Jim Beam och skägg och allt hela jävla packetet vettu.
Tro att jag kan vara någon som jag egentligen inte är, när jag sitter där och spelar ett jävla spel. Hata på ex och fundera ut varför man inte alltid förstår varandra. Som att jag hatar att höra dödsskjutningar och dålig techno i hemmet, som att jag hatar likgiltighet och kan inte på något jävla stadie FÖRSTÅ varför man hellre inte gör något ROLIGT. Som att gå på bio, gå ut och äta, gå en prommenad, se på en film, PRATA diskutera samtala, måla rita skriva läsa böcker läsa om historiska mord läsa en dikt skriva en dikt V I L J A förändra life göra saker leva leva leva!!!!!

Sedan så ändå kramar jag om, säger hej. Pekar fuckyou till vissa i umgänget men det är ju ändå bara jag som får skäll? Såklart är allt på skoj och inte med en vilja av att tjafsa. Men hallå chilla, det var ju inte meningen. Som allt allt, inte meningen och bara på skoj.
Nä jag lyssnar på när James Franco läser Howl och blir helt dödsförälskad i poeter istället och poesi poesi och fuck America. Holy holy holy holy holy holy time in eternity holy eternity in time. Holy the ecstacy holy the cocksucking heterosexuals holy holy holy the eternity of time.
Otroligt förälskad i vad litteraturen har öppnat upp för mig och den viker sig för mina ådror och jag ÄLSKAR så himla mycket allt det här underbara som funnits framför mina ögon. Jag kan till och med gråta en skvätt för att jag kan känna mig alldeles tillfreds ibland (pga skriften) och jag bara DÖR och infinner mig i känslan av poesin.
HOLY HOLY HOLY
Till och med så att det enda jag kunde sova av i natt, när vi kom hem klockan 03.20 (eftersom vi tog en uber såklart), var Francos uppläsning av Howl Howl Howl och hur han blickar ner i sin skrivmaskin och säger sjuka, oförståliga saker som jag själv inte ens fattar. Spela in en video i hissen där vi rollspelar en tinderdejt. Holy holy holy the eternity of time.
Luncha senare, äggfrukost idag. Holy jag dör vad jag kan älska, ibland, ibland ibland när typ sånthär uppstår. Holy holy holy.




Sån här lyxfrulle kan man äta när man är bakis




Såg Sisters of Mercy äntligen!!!




Sökte på James Franco nudes bara för att. Bara för att jag är sådan otroligt aspig person när det gäller vissa saker som jag plötsligt får feeling för. Nyss var det Sherlock och Watson relationen, nu James Franco och Allen Ginsberg.


 Här har vi honom i favoritdelen av HOWL: