mirafiol.blogg.se

Processen om hur man är sjuk

Kategori: Allmänt

När man är sängliggandes:
 
DAG 1) FYFAN orkar inte gå upp orkar inte göra någonting. Att gå på toa är ett styrkepass för alla muskler i hela kroppen. How I met your mother Vem är min "mamma"? Äh sånna tankar orkar man inte ens tänka bara tänka halsen något kallt för halseen snällaa..
 
DAG 2) Vaknar mitt i natten för att man hostar snorar dreglar ner pojkvännens axel utan att han märker, tur att han sover. Nej nej nu trycker han mitt ansikte mot mitt slem, aja får duscha i morgon spelar ingen roll.
Vaknar upp senare vid att man dryper av svett och har andningssvårigheter för att man lever i en fucking BASTU. Men bara runt huvudet, resterande kroppen är kall åh så kall.
 
DAG 3) Fortfarande sängliggandes men börjar röka lite cigg i allafall. Skönt för halsen. Vill bara äta isglass jag äter nog två till frukost. Orkar inte laga frukost, kan göra te med hundra kilo honung hoppas det hjälper. Måste kissa hela tiden pågrund av att jag dricker konstant. 
 
DAG 4) Börjar få mera energi, gör saker, diskar, städar lite. Hänger upp en poster som jag rev ner för två helger sedan när jag hade ensamdisko i sovrummet. Tar bort en ynka tröja ifrån den stora klädhögen som förföljer oss. Skriver lite ja det känns faktiskt helt ok att skriva nu. Chattar med gammal kompis om HIMYM varför kan jag inte sluta titta på den dumma serien?? Känslor, förhållanden också, allt sånt roligt som man kan diskutera med gamla vänner om. Börjar fundera på kroppen och återfår "normala" känslor igen-.
 
DAG 5) SÅ JÄVLA UTTRÅKAD. Duschar i en timme. Utvecklar mitt Flashback-läsande (OBS har hängt där hela tiden jag varit sjuk) och börjar läsa Familjeliv istället. Nästan lika tillfredsställande. Har stabiliserat mig på psyk-fronten. Skriver läser, planerar mitt liv igen utanför sjuksängen. Sminkar mig för första gången på länge - wow jag ser ju faktiskt rätt bra ut! Står vid spegeln och föreställer mig olika kommande situationer. Spelar upp en scen i hjärnan. Ser hur den andra personen ser på mig ifrån spegelbilden. Mina ögon är ganska fina i mascara.
Lyssnar på musik också för första gången, har ju missat hela min Discover Weekly känns det som.
 
DAG 6) Hoppas på att kunna gå till skolan?!!??!?!? SNÄLLA
 
Nä det är inte så kul att vara sjuk. Så nu får ni massa bilder istället som jag glömt att lägga upp.
 

Mina två bästa på julaftonspromenad!!


Massa julpussar!!
 
 

Underbar klass jag har!!

 

Jag o babe
 
 
 
I Hökis
 
 
 
Fridis serverar!
 
 
 
Mm Hur går det med Sherlock egentligen?
 
 
 
Trött och sjuk selfie
 
 
 
När vi åkte bil genom Dalarna i dec.
 
 
 
Höga Kusten på jul!!! Väldigt idyll väldigt underbart
 
 

Ett inlägg där jag bara är trött på saker

Kategori: Allmänt

Somna i badet för att jag är så trött, farligt farligt. Trött på att snicksnacka, bråka om vem som har rätt eller fel. Det gör mig så otroligt trött. Trött på förhållande nu, nu vill jag bort. Men jag vet att det också bara är en förbifarande fluga, precis som att jag var och varannan vecka känner "Jag borde ta alla mina pengar och åka till Indien och fara runt i Asien i tre år." Istället för att ta tag i vad som är problemet. 
Vi gillar att fly, det är den bästa av egenskaper. Flykt. Men klandra mig inte för fan att jag försöker satan jag gör ju det jag lovar!! Hälften av allting håller jag ändå inombords och resonerar med mig själv för att jag vet, att allting behöver man inte dra till sin spets.
 
Men men. För att återigen väga upp får jag extra samtalstid med min lärare som sedan säger "Gå hem nu baby och skriv" samtidigt som hon ger mig tio slängkyssar och jag känner mig som lärarens lilla favvo. Jag är nog det också.
Jag är så trött på att fly. Jag är trött på att tjafsa det suger och jag dör lite grann varje gång vi inte klaffar eller misskommunicerar eller har olika behov. Jag vet inte hur man löser sånt. Man får väl bara acceptera att man bråkar eller? ELLER?
 
Kan inte kontrollera ibland och jag är även trött på att romantisera saker som inte alls är romantiskta. Som att vara en sliten författare med cigg i hand, fan vad jag är trött på det nu. Skulle kunna säga "nu när jag har verkliga problem" fast egentligen handlar det väl bara om mig själv ändå? Självsynen nivet. Drygt. Drygt med självsyn självinsikt självdistans ibland blir allting bara så nära och jag kan fan inte kontrollera att jag sitter på golvet och hela världen har rasat ännu en gång och det bara forsar tårar och jag känner mig alldeles förstörd! ÖVER VAD!? JAG VET INTE det bara KOMMER.
 
Men bortsett från det så går skrivandet som en dans på rosor och jag är väldigt glad över det. Tack och bock nakenchock.
 
 
 

- - - ------

Kategori: Allmänt

Nu har det gått ett jävla tag sedan jag skrev just här och det beror på en rad ointressanta saker som jag inte tänker rada upp.
Jag har fått reda på att jag fortfarande har cellförändringar och behöver göra ett nytt prov i januari. Det känns.. löjligt. Som ett skämt! Vad fan är det här? Vad är det för fel på min kropp? Jag har ju försökt och försökt till att bara acceptera och gilla och känna mig bekväm i kroppen och tycka att den är fin och sexig och bra i alla fall! Men nu känns det bara som att jag tar trettio steg bakåt och bara ser kroppen som ett jävla skräp igen.
Ah men spela roll om jag inte är smal jag är ju i alla fall frisk och fin - tänkte jag men det är ju lätt att släppa på.
 
Julen har fått mig att inse hur egoistisk jag är. Och konstig. Och att min partner är ganska konstig också så det är kanske därför som vi passar så bra? Båda bara helt ute och cyklar och försöker bara göra det bästa av saker. Ingen aning.
Vet väl själv hur det är att umgås med folk jag gillar det knappt. Men det går ju i perioder det med såklart. Just nu känns allting bara så himla orättvist. Jag tänker och analyserar och vill verkligen inte gå igenom en TILL jävla period med att försöka känna mig stark och modig men jag vet väl hur det kändes jag vet väl hur jävla förnedrande det var!!
Vakna upp där efter operationen och försöka att inte bry sig utan bara äh jag köper lite godis istället - asdrogad. Strunta i om folk bryr sig eller inte men jag vet ju inte hur man ska bete sig!! Hur gör man?! Känna sig förstörd och äcklig och allt det där som jag veet inte är sant men kan ändå - inte - sluta - tänka!
 
Ligger i sängen en hel dag utan att bry mig istället. Koppla bort låtsas att jag inte existerar bara samma gamla avsnitt av HIMYM och skrolla på insta. Låtsas att jag har så mycket för mig för vänner för att jag bara inte ORKAR svara på sms messenger. Mamma skriver hjärtan och vill träffa mig och krama om mig söt hon är jag bara ORKAR inte svara.
Bara för att jag inte vet hur jag ska bete mig.
Hur ska jag bete mig!!!
Vad ska jag säga vad ska jag göra hur ska jag förhålla mig till att det inte går bort!!! Jag är så jävla rädd.