I surrender heart and soul, sacrificed to a higher goal. Hejdå-fest för mig ikväll!
Kategori: Allmänt
"Det bästa som finns är Depeche Mode". Jag har nog sagt den meningen hundra gånger, men det är sant. Ska också tatuera Depeche Mode in på kroppen. Synd bara att Stella kom på den idén före mig, alltid samma, samma, samma.
Andra saker som också är bra är hur livet är nu. Helt skoningslöst och en total frihet. Visst har jag fortfarande illrar i hjärnan som aldrig verkar sluta klia, men jag har också många fina saker i livet som bara är och levererar, 100%.
En av dom sakerna är att allting verkar ordna upp sig för mig. Jag har pengar så det räcker och blir över. Jag lyckas sälja sängen. Jag kom in i sista sekund på komvux. Jag hittade en svinbillig biljett till France. Jag är uppskattad. Snäll. God. Förstående. Empatisk.
Jag glider omkring och bara räkmacka, räkmacka.
Igår så var jag på invigningen av Fridas nya restaurang "Knutbaren". Det var kul, minglade med kändisar, gubbar i kostym och blev kysst av Richard Wolff. Drack typ sjutton glas vin och blev utskälld av Frida och så var tvungen och ta mitt pick och pack och dra hemåt. Men jag drog inte hemåt nej, nej varför ska jag tänka på refrängen? Så drog hem till den där äldre herren som jag precis legat med innan invigningen, hade inte sex nä förklarade min kärlek för honom istället. (??) Spydde ut lite barndomstrauman på det. Blir orolig, ber om ursäkt trettio gånger om. Somnar, vaknar tidigt är fortfarande full. Går på möte med banken, doftande av ljuvliga cigaretter och alkohol. Mysigt. Vuxet. Omoget och ungdomligt. Men vad gör man inte för att få kunna domna bort några timmar?
Nä, jag ska sluta dricka så ofantligt mycket. Det ska jag, och sluta röka. Lyssna Depeche istället mmm, mycket bra idé. Men jag kan ändå känna en tacksamhet och glädje bland min misär. En slags kontinuerlig identitet med vemod och eufori blandat i en härlig kompott. Upp och ner, upp och ner.
Tänk om man kunde få vara "moved by a higher love" någon jävla gång. Jag är bara så fruktansvärt otillgänglig för alla. Lirka männen runt mitt lillfinger, få dom att bli kära i mig, skifta energin i rummet, kärlek i rummet higher love, synd bara att jag aldrig kan känna detsamma till dom finaste av pojkar. Nä. Otillgänglig för kärlek det är jag. Svårt att få mig på fall, jag kommer dö ensam!!! Nä. Jag har ett högre purpose. Som farsan sa till mig idag "du ska ju bli stor Anna Maria". "Ja det ska jag ta mig fan bli." Svarade jag och så svor vi lite, "Ja, satan asså, helvette", "Ja, jävlar asså, helvette". Sen la vi på.
Älskade lilla pappsen, uppe i norr i sin lilla stuga och sina skrämda katter. Älskade föräldrar är bara en spegling av dom.
Nu ska jag ha hejdå-fest och morsan är svinförbannad för att jag inte börjat packa än. Flyttar i morgon. Ungdomens fantastiska gåva.
Jag glider omkring och bara räkmacka, räkmacka.
Igår så var jag på invigningen av Fridas nya restaurang "Knutbaren". Det var kul, minglade med kändisar, gubbar i kostym och blev kysst av Richard Wolff. Drack typ sjutton glas vin och blev utskälld av Frida och så var tvungen och ta mitt pick och pack och dra hemåt. Men jag drog inte hemåt nej, nej varför ska jag tänka på refrängen? Så drog hem till den där äldre herren som jag precis legat med innan invigningen, hade inte sex nä förklarade min kärlek för honom istället. (??) Spydde ut lite barndomstrauman på det. Blir orolig, ber om ursäkt trettio gånger om. Somnar, vaknar tidigt är fortfarande full. Går på möte med banken, doftande av ljuvliga cigaretter och alkohol. Mysigt. Vuxet. Omoget och ungdomligt. Men vad gör man inte för att få kunna domna bort några timmar?
Nä, jag ska sluta dricka så ofantligt mycket. Det ska jag, och sluta röka. Lyssna Depeche istället mmm, mycket bra idé. Men jag kan ändå känna en tacksamhet och glädje bland min misär. En slags kontinuerlig identitet med vemod och eufori blandat i en härlig kompott. Upp och ner, upp och ner.
Tänk om man kunde få vara "moved by a higher love" någon jävla gång. Jag är bara så fruktansvärt otillgänglig för alla. Lirka männen runt mitt lillfinger, få dom att bli kära i mig, skifta energin i rummet, kärlek i rummet higher love, synd bara att jag aldrig kan känna detsamma till dom finaste av pojkar. Nä. Otillgänglig för kärlek det är jag. Svårt att få mig på fall, jag kommer dö ensam!!! Nä. Jag har ett högre purpose. Som farsan sa till mig idag "du ska ju bli stor Anna Maria". "Ja det ska jag ta mig fan bli." Svarade jag och så svor vi lite, "Ja, satan asså, helvette", "Ja, jävlar asså, helvette". Sen la vi på.
Älskade lilla pappsen, uppe i norr i sin lilla stuga och sina skrämda katter. Älskade föräldrar är bara en spegling av dom.
Nu ska jag ha hejdå-fest och morsan är svinförbannad för att jag inte börjat packa än. Flyttar i morgon. Ungdomens fantastiska gåva.
