mirafiol.blogg.se

"Is that vodka?" Margarita asked.

Kategori: Allmänt

"Kråkorna kraxade medans vi vandrade i den sorligt, slaviska staden" tänkte jag medans vi gick vid någon gammal byggnad. Kråkorna kraxade till viss del och jag kände en sorts tung, men lättsam, känsla. Jag har sagt till mig själv att jag aldrig mer ska åka till något slaviskt land, då jag ogillar känslorna jag fick av både Polen och Tjeckien. Ja, inte ska man heller döma alla länder till densamma, och det fick jag ta igen.
Det jag tänkte var hur mycket jag faktiskt gillar mystiken och känslan av Ryssland. Katthuset fick mig att längta till röda torget och att läsa Mästaren och Margarita igen. Tungsint, magiskt och "det blir inte bättre än såhär". 

Kul att spendera tid med mamma. Rolig jag som vill festa lite extra länge påvägen dit. Bara kolla runt, träffa ryssar och tänka "cyka blyat" konstant. Bli uppbjuden på dansgolvet och tacka nej. Life is a game och jag vägrar förlora. Jag bara kollar, när människor bekräftar alla andra men inte mig, vad ska jag då tro? Jag har kanske levt mitt liv i fullständig blindhet för mitt eget utseende? Ja och ja, vad ska man tro? Va nöjd och tig, inte känna att utseendet är det viktigaste, för det gör jag ju egentligen inte.
Mamma sa en gång att hon tyckte det var kul att Beyonce hade blivit så känd, eftersom hennes utseende inte är det vackraste. Hela världen rasar, "Beyonce - snyggaste som finns!!". Nja, jag vet inte jag.
Nej, innerst inne vet jag att jag föredrar karaktärer än snygga. Ändå så lever vi i sådan värld som värdesätter utseenden så pass att fatshameing är en norm. Jag kan bara tänka på mig själv och mina konstiga idéer vad gällande mat och kropp. 

Båtturen var mycket trevlig. Mamma som pratar om hur konstig hon är och jag kan verkligen uppskatta att mina föräldrar är som dom är. Ja, för vad annars kan jag göra? Orkar inte va ledsen för fadern mera, får bara acceptera läget. Och mamma som granskar varena centimeter av folk och kan se o känna som jag. Eller känner jag som dom? Är bara en avbild av två homo sapiens som gillade varandra en tid. Jag tycker verkligen att vi alla är en spegelbild av våra föräldrar. Visst kan jag ha en egen liten personlighet, men när saker som att inte palla vara runt människor, festa hårt och inneha djupa filosofiska idéer, så vet jag varför jag är som jag är.
 
 


Vid en dörr.




Vid en annan dörr.




Hehe...




Där! Titta! Behemot finns överallt!




Klart vi gick in här!




Denna speciale var jag tvungen att fota, drack den tyvärr inte.
 
 
 
Klart massa Baboushka på torget.
 
 

Och jag med kartan classic.
 
 
 
Detta inlägg var ganska gulligt och snällt. Sött av mig att kunna vara en normal människa också, inte bara ångestfylld erotik-fantast. Titta jag har andra sidor också!! Som till exempel en fortfarande helt galen kärlek för denna pjäs jag en gång spelade Margarita i.
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: