mirafiol.blogg.se

This is what they call "big city love".

Kategori: Allmänt

Nu är semestern slut. Hemma igen, en vecka åt honom, en vecka åt mig. Ja, riktiga utmaningar, åtminstone för mig. Svårt att visa upp sig, och acceptera den andras sidor. Ens egna sidor. Allt är väl en stor jävla process ändå så. Vi har upplevt en hel drös av saker, men att stanna på Max o äta pommes kl 23 efter att ha åkt bil i över tolv timmar, kändes otroligt underbart.

 
 


En dag på Mallis klättrade vi ner på en Paradisstrand och hängde på en sten i timmar.




Japp typ såhär.




Medans vi klättrade neråt stranden.




I Rättvik på en Hembygdsgård.




Tre jävligt sköna generationer.




Såklart denna skylt o mitt fina Amatörteatern i bakgrunden som jag spelade mycket på när jag var liten.




Vi var förbi Ådalsmonumentet när vi hängde vid Höga Kusten.




I Timrå vid Y:et, David jätteglad.




När vi befann oss i Höga Kusten så hittade jag massor av mina gamla saker. Tydligen skrev jag massa regler om min seng när jag var liten.




Piga i Rättvik.




Bästa med hela resan för mig var att åka till Dajkanvik, som att vara i en gammal barndomsdröm. Att få prata norrländska utan att folk påpekar uttalet. Framförallt: att få skämta om icke-norrlänningar såsom stockholmare och skåningar.




Slitna på flyget till Sverige.




Sist men inte minst såklart en liten härlig sommar-Mallis-hälsning med brösten fria, jag menar dom måste ju också solas.
 
 
Dukig pojkvän som stod ut så snällt när jag presenterar tusen olika, nästan lika, ansikten. Snäll och glad, inte jobbig. Jobbig flickvän som kan låta svartsjukan ta över och gå så långt att jag överväger att släppa och bli singel istället, bara för att känslan av att vara svartsjuk är så otrolig att jag inte klarar av att hantera den. Vill bara lägga mig platt o falla sönder istället för hantera. Så enkel är jag, karaktärslös, platt och förutsägbar. Men jag vet att allt är värt för så mycket jag får uppleva av att just leva. Som att bli lärd att snorkla fast det läskigaste i världen är havet. Eller att kanske få upplevelsen av att alla utvecklas och blir föräldrar och till och med jag kunde bli lite full och ömka efter en liten. Fast jag tusen gånger hellre är utan just nu.
Vi får se hur allting blir nu, nu när allting är tillbaka till det normala åtminstone en månad till. Jag tror att allt är normalt iallafall, väntar några dagar till.
 
Kommentera inlägget här: