Känslor jag haft senaste veckan
Kategori: Allmänt
Nu är det fan inte långt kvar tills jag åker.
Jag är nervös, rädd, lycklig, euforisk och i början av mitt äventyr!!!
Jag är nervös, rädd, lycklig, euforisk och i början av mitt äventyr!!!
Jag har lite svårt att anpassa mig till ett "normalt" liv, då att inte känna känslor, inte gråta, inte processa mera. Utan att bara få vara jag, ung, glad, nyfiken. Jag har liksom aldrig fått känna den känslan, men samtidigt blir jag då rädd för allt jag håller inne, allt som inte får uttrycka sig.
Jag har separationsångest ifrån jobbet, så jag har sagt hejdå kanske fem gånger nu men går alltid tillbaka dit. Jag blir så blödig av allt som händer, men ändå kan jag inte få för mig att gråta, eller ens ha ångest.
Jag lägger den längst bak i kroppen, under en sten, innanför den där svarta betongdörren i hjärtat.
Kan det vara så att jag vågar mår bra nu? Wow. It's a first for everything!!
Har dock flippat lite väl mycket under de senaste två veckorna, som tidigare nämnt; cykla åt fel håll en hel natt apfull i regnet en varddag. Inte så smart. Gjorde även tabben en annan kväll att betala drinkar åt en polare. Betala taxi hem till honom, röka ner oss och bråka. Inte vilja ha sex, vilja gå hem istället. Ta ännu en taxi, möta den där snygga grannen som nyss flyttat in under mig, hejja glatt flybäng och full kl 7 torsdagmorgon. Nja. Flippa får man göra ibland... ibland ja.
Har en tendens att alltid dra allting över en kant. Antingen så är jag den spirituella som jag egentligen är, meditera, ansvara för mina känslor, yoga, träna karate, snusa istället för att röka, alltid känna efter, åka genom halva jordklotet för att göra inre spirituella resor, göra saker som är BRA för mig - för att jag BRYR MIG OM MIN SÄKERHET etc.
Eller så är jag sådär tvärtemot, knarka istället för att krama, kedjeröka utan att ens försöka snusa istället, lyssna på Joy Division eller liknande självdestruktiv musik. "Life is a pigsty" m.fl.
Jaja, kan inte göra så mycket mera än vad jag gör. Jag ursäktar inte mig heller för mina val, universum har sin plan och jag måste få ta ut svängarna ibland. Bara för att vara medveten om att alternativen fortfarande finns kvar.
Jag har separationsångest ifrån jobbet, så jag har sagt hejdå kanske fem gånger nu men går alltid tillbaka dit. Jag blir så blödig av allt som händer, men ändå kan jag inte få för mig att gråta, eller ens ha ångest.
Jag lägger den längst bak i kroppen, under en sten, innanför den där svarta betongdörren i hjärtat.
Kan det vara så att jag vågar mår bra nu? Wow. It's a first for everything!!
Har dock flippat lite väl mycket under de senaste två veckorna, som tidigare nämnt; cykla åt fel håll en hel natt apfull i regnet en varddag. Inte så smart. Gjorde även tabben en annan kväll att betala drinkar åt en polare. Betala taxi hem till honom, röka ner oss och bråka. Inte vilja ha sex, vilja gå hem istället. Ta ännu en taxi, möta den där snygga grannen som nyss flyttat in under mig, hejja glatt flybäng och full kl 7 torsdagmorgon. Nja. Flippa får man göra ibland... ibland ja.
Har en tendens att alltid dra allting över en kant. Antingen så är jag den spirituella som jag egentligen är, meditera, ansvara för mina känslor, yoga, träna karate, snusa istället för att röka, alltid känna efter, åka genom halva jordklotet för att göra inre spirituella resor, göra saker som är BRA för mig - för att jag BRYR MIG OM MIN SÄKERHET etc.
Eller så är jag sådär tvärtemot, knarka istället för att krama, kedjeröka utan att ens försöka snusa istället, lyssna på Joy Division eller liknande självdestruktiv musik. "Life is a pigsty" m.fl.
Jaja, kan inte göra så mycket mera än vad jag gör. Jag ursäktar inte mig heller för mina val, universum har sin plan och jag måste få ta ut svängarna ibland. Bara för att vara medveten om att alternativen fortfarande finns kvar.
GLÖM ALDRIG ATT ÄLSKA MED ALL KRAFT NI HAR!!!!
//Mirp
//Mirp
