Processer och projeceringar
Kategori: Allmänt
Första dagen i skolan avklarad. Och även fast jag kan inbilla mig att äventyr är något för mig så känner jag varje gång jag åker iväg ifrån trygga Sverige att jag gör fel.
Eftersom jag hamnar i en extrem situation, flera hundra mil ifrån närmaste trygghet och utan en nära anhörig eller vän. Alla mina rädslor kommer upp till ytan. Exempel att jag gick flera år tillbaka i utvecklingen och fick extrem socialfobi, också pågrund av många som är här redan bor i ett land runt Frankrike och därmed har fått en skjuts in i utvecklingen av språket, på ett annat sätt än att sitta vid skolbänken i Stockholm och förhöras på "avoir"-verbet.
Jag har rökt många cigaretter, för det är det enda som kan vara min trygghet. Har ingen ångest så, men andra ångest-relaterade ämnen bubblar på ytan.
Några klassiska ämnen (som jag aldrig verkar bli av med) är att jag är dålig, ful, tjock, annorlunda. Felplacerad i en värld som ingen annan än jag förstår = KONSTIG inför andra. Pillertant och äcklig eftersom jag både hetsröker och snusar. Men det värsta av allt, är att jag stör mig på andra som försöker ta kontakt med mig. Jag trodde jag hade kommit längre än så att lätt bara projecera min ångest på någon annan.
Förutom att jag processar alla dessa känslor så är Nice en helt fantastisk stad. Det är svinvarmt och jag har ätit glass med en tjeckiska och en finne och redan hunnit virra omkring mig. Har även hunnit prata om svenskarnas "konstiga beteenden", så som att vi har multiple sexpartners och är öppna för alla olika sorters relationer. De två främlingarna (Belgien och Österrike) tittade obekvämt på mig medans jag babblade på om det och skrattade för fullt!
Haha, ja det är fan inte långtråkigt att vara jag! Det har visseligen sina för och nackdelar men overall; just nu relativt nöjd ändå, jag skulle gått under om jag var kvar i Stockholm.
Eftersom jag hamnar i en extrem situation, flera hundra mil ifrån närmaste trygghet och utan en nära anhörig eller vän. Alla mina rädslor kommer upp till ytan. Exempel att jag gick flera år tillbaka i utvecklingen och fick extrem socialfobi, också pågrund av många som är här redan bor i ett land runt Frankrike och därmed har fått en skjuts in i utvecklingen av språket, på ett annat sätt än att sitta vid skolbänken i Stockholm och förhöras på "avoir"-verbet.
Jag har rökt många cigaretter, för det är det enda som kan vara min trygghet. Har ingen ångest så, men andra ångest-relaterade ämnen bubblar på ytan.
Några klassiska ämnen (som jag aldrig verkar bli av med) är att jag är dålig, ful, tjock, annorlunda. Felplacerad i en värld som ingen annan än jag förstår = KONSTIG inför andra. Pillertant och äcklig eftersom jag både hetsröker och snusar. Men det värsta av allt, är att jag stör mig på andra som försöker ta kontakt med mig. Jag trodde jag hade kommit längre än så att lätt bara projecera min ångest på någon annan.
Förutom att jag processar alla dessa känslor så är Nice en helt fantastisk stad. Det är svinvarmt och jag har ätit glass med en tjeckiska och en finne och redan hunnit virra omkring mig. Har även hunnit prata om svenskarnas "konstiga beteenden", så som att vi har multiple sexpartners och är öppna för alla olika sorters relationer. De två främlingarna (Belgien och Österrike) tittade obekvämt på mig medans jag babblade på om det och skrattade för fullt!
Haha, ja det är fan inte långtråkigt att vara jag! Det har visseligen sina för och nackdelar men overall; just nu relativt nöjd ändå, jag skulle gått under om jag var kvar i Stockholm.
La Plage du Nice
Jag har en fransk balkong (såklart) och när jag står på den ser jag det här:
