mirafiol.blogg.se

Ett långdraget inlägg som jag lade på paus

Kategori: Allmänt

"Oh feel it, oh, oh, feel it, feel it my love." Ja till och med den sötaste, den mest oskuldsfulla av flickor kan 'feel it'. Men hur gör man då när kroppen inte är synkroniserad med hjärnan? Och hjärnan helst av allt vill ha PTSD, "trauma" eller fånga upp en negativ känsla och inte kunna släppa taget om den. Håll mig fast, trygg mot dig så du vet att jag finns och lever. Kom ihåg mig, en äcklig känsla.
Nä fy vad jobbigt det är. Inte för att jag nu har partner som också måste gå igenom detta med mig, men att bara inte få leva ut min sexualitet så som jag skulle vilja. Bara få flashbacks från äckliga män som bedrövat mitt liv. Och ja, absolut skyller jag på dom och endast en liten gnutta på mig själv.

Just nu känns ingenting i balans och jag vill fly återigen. Säga upp allting och springa iväg och norrland drar så otroligt mycket, trots att jag vet att jag aldrig i mitt liv skulle trivas där längre än i en vecka. Några dagar är nästan för mycket. JAG HAR INGEN PLATS.
Allt jag gör är att överdriva och trycka ner. Upp kommer alla känslor och ner trycker jag tillbaka dom lika snabbt som dom kom upp. Jag pratade med modern angående hur mycket jag överdriver allting. Hon klappade mig på kinden och sa "det är okej, du är en känslomänniska".
Faktumet att det tog mig en timme stirrandes i taket i morse innan jag kunde röra på mig. Att jag faller tillbaka och spenderar hela morgonen gråtandes. Rotandes runt i lägenheten efter undangömda cigaretter. 
--------------------------------
 
Sedan gick det några dagar. Jag gick till jobbet, åkte på IKEA och hade hemmafest. Är normal igen och känner mig lyckligt lottad och nöjd med tillvaron. Som att ingenting innan någonsin funnits.
Spenderar så mycket tid med att ligga och ligga. Ja, vi går upp och äter frukost och diskar o har oss men sedan går vi och lägger oss igen. Inte vill jag någonsin släppa honom och känslan är en helt annan ifrån fredagen. När jag planerade att inte ens komma hem, att sova hos mamma istället. Men hallå! Ingen fara! Jag mår ju bra, nu!
 
 


Jag trött på IKEA med en hel jävla vagn asso

 
Kommentera inlägget här: