mirafiol.blogg.se

Tous la même

Kategori: Allmänt

Första dagen på nya franska jobbet. Wow! Och plötsligt återupplivades känslan av att få jobba och hur jävla kul det är att springa hit och dit, inte hinna äta, röka snabba cigg i hemlighet och förutom det - prata franska! Blev dock skrattad åt ett flertal gånger för att jag uttalade saker fel, sa "le" istället för "la" osv.
Jag har ett litet "kapitel" kvar på min erotiska novell och jag har insett att jag inte kan avsluta den förens jag åker och hälsar på i Sverige i början på februari. Mycket kan hända och jag är otroligt spänd över att se hur novellen kommer sluta, jag lever ju varje del i den. Jag har även tänkt att jag ska försöka hitta en svensk-fransk översättare här och hoppas på att få släppa den här i Frankrike också. Plus d'excitement!!

Annars så är min varddag både otroligt lyckosam men även väldigt smärtfull och jag skiftas mellan att vilja vara här och vilja åka tillbaka till Sverige igen. Ja, kan ni tänka er? Jag har alltid varit en person som alltid valt mig själv och min egen lycka före allting annat, eller åtminstone sedan jag växt upp. Men nu så tvivlar jag på allt jag vet och jag är osäker på om det verkligen är påriktigt det jag, eller vi, upplever. Eller om det är bara känslan av att vara med någon som väger tyngst? Jag vet inte. Mitt försvar står högt i skyn men jag känner ännu att en mjuk, öm punkt inom mig vill släppas fram. Som vill leva igen istället för att alltid trycka bort alla. Jag kanske behövde bli hjärtekrossad för att bryta väggen mellan hjärnan och hjärtat. Kära gud expliquez-moi s'il tu plaît parce que je sais pas.
"Underbara franska, underbara Frankrike" tänker jag och skuttar fram på gatan igen, sätter mig drygt på tunnelbanesätet och låtsas som att jag kan denna stad utan och in. Sedan, plötsligt vill jag inget annat än att vandra med svarta kängor i snödrivor i kära, kära Svea. Ta fyran runt city och byta till tvåan för att komma till Ersta.
Nä, vad ska man välja? Får man "förlora"? Men varför skulle det vara så fel? Och varför behöver det enda utesluta det andra? Kära dagbok, förklara för mig.

 
Försökte fråga pappa om råd, blev inte nöjd över hans svar.


 
Ikväll ser jag ut såhär, lite ledsen och trött men ca vaa.


Kommentera inlägget här: