mirafiol.blogg.se

En alldeles egen värld

Kategori: Allmänt

Jag är nog inte gjord för att jobba.
I alla fall inte på ett jobb jag inte vill ha.
Men vem fan vill jobba någonstans där man inte trivs?

Egentligen skulle jag bara vilja vara hemma, skriva, måla, filosofera, städa lite kanske. Sova. Men sedan när jag gjort det i några veckor så tappar jag fokus och vill jobba igen. Nä, svårt är det.
Sedan har jag gjort en operation för jag haft cellförändringar. Inte så kul, blev ganska drogad för jag var nervös men också för hur skönt det är. Helt jävla bortkopplad. Så starka lugnande att det bara bränner i hela ansiktet och jorden snurrar trettio varv varmare. Antingen så fake it till u make it eller så ger man vika till att det är läskigt och får det man behöver. Punkt slut.

Har sett Depeche Mode och blivit sexton igen. Allting var fint och moget, jag dansade och mådde bra - längst fram såklart. Nervös-sprang på toa tre fyra gånger inom loppet av en timme. Utan att ha intagit några speciella mängder med vatten. En klunk var tioende minut eller vad var det hon sa? Den där gången för sju år sedan vi satt i ett vinterland i kalla converse. Jag fick Martins plektrum, jag fick det. Falla till marken, hulka en skvätt för att sedan känna mig helt identitetslös. NU, NU har jag fått ALLT jag önskat mig under snart tio år. Kommer aldrig att få en sjungandes dave i ett ensamt rum, dressed in black och som smeker ens kind, om jag får quota Stella. En blick av GUD och ett gulligt skratt över hur löjligt ett litet plektrum är för honom, men för mig är det en hel värld av bekräftelse.

Ja livet är allt bra roligt och jag kan skifta, skifta, skifta som att vända kappan efter vinden. Att inte bli bekräftad på jobbet är extremt jobbigt och jag känner mig inte alls bekväm med mitt jobb längre. Inte såsom jag kände förut. Vad är det som har förändrats? Ringa SAC och be om hjälp. Ja men först ska jag bara, och bara, och bara. Dra ut på alla jobbiga samtal, grejer, fixa och dona. Släpp mig bara. Vill inte jobba, är inte skapt för att jobba. Jag kan skriva, jag kan spela teater, jag kan måla och jag kan spela piano. Jag kan inte bli diskriminerad på ett jobb och leva med det. Jag blir för emotionellt attached. Jag känner att jag gör skada, jag känner att jag måste inneha en skuld till att jag inte viker mitt liv åt dom. Spela roll förut, jag kunde jobba till 4 på en lördag. Nu är det skillnad, nu är vi plötsligt två.

Samtidigt, samtidigt, samtidigt flyger känslor runt i kroppen och en enda känsla kan inte stanna längre än några timmar. Ett evigt upp och ner, fram och tillbaka.
"Nu vill jag fly" säger jag,
"Fly inte" säger han. Så stannar vi där. Där tog det stopp. Längre än så kommer jag inte och det kanske är bra. För just nu iallafall, när jag inte får unna mig någonting. 4e dagen utan nikotin, sex eller alkohol. Nikotinet är lättast tycker jag. Det andra kan vi diskutera.
 


Målar om en tavla, detta är grund




Stella i kön




Jag hög efter operationen



VC härligheter debiteras 350 kr för glömskhet, love it



1 första parbild bjuder jag på, klängig runt hals vill aldrig släppa.



Hej!



Avslutar med en lördagsbild en gång när vi stannade hemma o var par istället. Hängde i vår värld, tillvaro. Helt okänd för andra. Skrämmande men spännande.

Kommentera inlägget här: