mirafiol.blogg.se

Nikotinfri 16 dagar

Kategori: Allmänt

Nu inne på tredje veckan av att undvika livets goda; cykla, bada, springa, röka, dricka och framförallt sex. Sex med ngn man gillar dessutom. Säger det ofta, hur lätt detta hade varit om jag vore singel. Men så ensamt det hade varit om jag vore singel. Väga upp och väga ner. Allting är en våg (hehe) och efter att jag förlorat en jävla massa blod i söndagskväll och natt, åkte jag in på akuten igårkväll.
Allting gick bra trots det. Yrseln och min blekhet återgick någolunda till det normala på kvällen och jag fick åka hem.
Jag är dock tröttare än någonsin och orklös. Jag sjukskrev mig idag för att få chansen att återställas. Cheferna blev inte glada och ringde upp DIREKT och ifrågasatte min sjukskrivning. Ifrågasatte om jag ens är arbetskapabel.
"Ja?" svarade jag, "Men nu är det såhär det ser ut, jag kan inte göra någonting annat. Jag vill inte ha cancer" fortsatte jag. Får jag tycka att ngn är en jävla idiot så är det kanske nu.
Efter att hon sagt att hon skulle kolla upp ifall det är ens möjligt att sjukskriva sig på egen hand (Enl. lag får man sjuka sig 7 dagar utan sjukpapper), la vi på och jag föll i storgråt. Jävla idiot.

Jag undrar vad jag testas för och varför detta händer. Jag klarar det ibland, inte i söndags dock. Stackars lilla pojkvän som måste stå ut med instabila infall. Som en tjurskallig femåring står jag mot väggen och gråter. "Nej rör mig inte" säger jag fast det är egentligen det enda jag vill. Suck.

I morse ringde klockan någon minut efter jag blivit lämnad ensam i lägenheten. Justja, jag skulle tillbaka till SöS för att träffa en psykoterapeut. Genomtrött, helt enormt galet trött, trampar jag mig iväg till tunnelbanan. Väl där plingar det till i telefonen och jag kollar. Jag kom in på den skolan jag ville gå på! VA! Hela livet känns plötsligt helt fantastiskt, allting kommer lösa sig - bara för detta hände! Jag kan sluta på jobbet, jag har något gott att se fram emot i höst. VA! Skrattar och ryser på tunnelbanan. Allting löser sig. 
Psykoterapeuten var bra, allting lugnt, nikotinfri i 16 dagar.

 


Lite bitter på sjukhuset igårkväll.




En annan söndag såg vi la la land, han gillade den mest.




Facetime med mor alltid så roligt.




Upp till kamp! eller



Sne men glad.


 Jag hade nästan glömt dessa:

Kommentera inlägget här: